Härlig derbyseger - del 1

Ett Oddevold i stort poängbehov tog en lika underbar som överraskande seger i derbyt mot formstarka Ljungskile efter en stor kämpainsats.

Matchen slutade 1-0 (0-0) och Oddevolds mål gjordes av Petrit Zhubi.

Spänningen och intresset kring derbyt mellan Oddevold och Ljungskile, som varit så stort under detta och förra året, fanns inte i samma omfattning inför dagens möte. De tre ovan åsyftade matcherna drog alla upp emot 2.500 åskådare, medan dagens tillställning inte ens lockade hälften.

Den största anledningen till detta kan förmodligen härledas till båda lagens prestationer under året. Oddevold började serien på ett alldeles ypperligt sätt, men har sedan tappat så mycket kvalité, att man hamnat i farozonen för att bli degraderade. Ljungskile var kanske hela seriens största besvikelse under våren och den uppryckning som kommit efter sommaren kom för sent för att laget skulle bli riktigt intressant.

Men trots allt var det nog Oddevoldsupportrarna som till största delen valde, att inte följa matchen på Rimnersvallen denna ljumma oktobereftermiddag.

Vi som var där kunde i alla fall konstatera att den speciella nerv och atmosfär, som alltid omger sådana här matcher, fanns där.

Glädjande nog var det i stort sett helt ordinarie uppställningar båda lagen kom till spel med, där Ljungskile placerade ut sitt manskap i 4-4-2-formation, medan Oddevold valde 4-2-3-1.

Redan under den första jämna tiominutersperioden skapade lagen vardera en bra möjlighet till att ta ledningen i matchen och Oddevold var först ut efter bara en dryg minut.

Efter ett fint förarbete av Petrit Zhubi på högerkanten spelade han bollen i straffområdet, där Liridon Selmani på första tillslaget spelade bollen till Mido. Denne fick bra skottläge med vänstern ett par meter utanför straffpunkten, men valde att ta emot bollen och med ett inte så bra förstatillslag rann bollen ifrån honom till motståndarben, som kunde rensa undan.

Bara ett par minuter senare serverade Hampus Dahlqvist målfarlige Robin Strömberg en passning i Oddevolds straffområde. Med Besim Alimi tätt i ryggen snodde felvände Strömberg runt 180 grader. I samma moment föll Alimi och alla, inklusive Strömberg, förväntade sig frispark men domaren lät spelet fortgå. Avslutet i helt fritt läge från straffpunkten blev tamt, löst och rätt i famnen på Robin Gustafsson, så räddningen blev enkel.

Ytterligare några jämspelta minuter förflöt innan Ljungskile efter ca tio minuter tog ett bastant grepp om händelserna och pressade tillbaka Oddevold ordentligt och skapade flera nära-lägen. Man svärmade runt Oddevolds straffområde och rullade vid ett par tillfällen upp Oddevolds försvar på handbollsvis, men ofta med någon passning för mycket för att leda till mål.

Bästa chansen fick Robin Strömberg, som på nytt höll sig framme, när han vid den främre stolpen nickade en vänsterhörna strax över målet.

I detta skede levde Ljungskile upp till det favoritskap man skapat genom att vara seriens formstarkaste lag inkluderande en svit på elva matcher utan förlust. Det var där och då svårt att se hur Oddevold skulle kunna ta sig in i matchen.

Men en enskild händelse i den 24:e minuten gjorde att Oddevold fick tro, hopp och kämpaglöd insprutat i sina något sargade själar. Det var mitt under en stark Ljungskilepress, som Petrit Zhubi fick bollen strax utanför det egna straffområdet och iscensatte en snabb omställning. Han hann springa nästan 50 meter med Anton Snibb jagandes tätt bakom, när den sistnämnde 15-talet meter in på egen planhalva kom på, att enda sättet att få stopp på Zhubi var att ta till en ojust metod, varpå han resolut satte sina båda händer på var sin axel på Zhubi. I nästa moment drog han ned honom i backen med årets solklaraste frispark och varning som följd. Där och då blev Oddevold ett annat lag och killarna insåg, att man inte behövde stå som några snälla söndagsskolepojkar och se på när de gröna härjade fritt.

Återstående 65 ordinarie minuter plus stopptid blev helt jämna och mycket av det som innefattas i derbymatcher symboliserades även här i dag. Det var mycket vilja och kämpatag, inte så mycket organiserat spel och många slarviga bolltapp. Samtidigt lyckades spelarna hålla det hela på en nivå, som gjorde att matchen aldrig var nära att gå över gränsen och spåra ur. Detta de många varningarna till trots.

Den klart bästa chansen till mål under återstoden av halvleken fick Armend Shillova i den 26:e minuten när han blev fri något till höger i Ljungskiles straffområde. Men han fick inte ren träff på bollen från 7-8 meters håll och vi får fortsätta att vänta på hans första mål i A-lagströjan.

När lagen gick till pausvila var känslan, att det kunde sluta precis hur som helst, men till sist blev det nog ändå så, att den avgörande faktorn blev att laget i störst poängnöd drog det längsta strået.

Vi Oddevoldare hade naturligtvis förhoppningen, att killarna fortsatt skulle visa att de är bättre i andra halvlek än i den första. Det skulle sedan visa sig, att denna positiva trend bestod även dagens svåra prov.

Forts under ”Härlig derbyseger – del 2”.

Leif Lindvärn Kanslichef/Värdegrundsansvarig